Bálint Lengyel beskriver hur han fastnade för att fotografera natthimlen
Den ungerska astrofotografen Bálint Lengyel började sin resa som bildskapare nästan på ett infall, men fann sig snart på väg djupt ner i de finare fototekniska detaljerna.
”Jag köpte min första kamera sommaren 2016 så att jag kunde ta bilder när jag reste”, säger han. ”Jag började genast läsa artiklar och forum om inställningar och hur man komponerar för olika motiv.”
När Bálint började behärska sin begagnade kamera öppnades dörren till ett helt nytt sätt att se på världen.
”Den sommaren läste jag en artikel om astrofotografi. Som nybörjare tittade jag på EXIF-datan för bilderna i artikeln och såg att de hade tagits med en fullformatskamera. Jag visste att jag inte hade pengarna som krävs för den sortens utrustning, men jag gav tekniken ett försök. På mitt foto såg jag Merkurius – lite blek, men den var där.”
Senare samma år köpte Bálint sin första kamera i FUJIFILM X-serien i hopp om att det skulle frigöra ännu mer detaljer i natthimlen. ”Jag visste att jag ville försöka utforska astrofotografi – och till en lägre kostnad”, säger han. ”Jag tyckte det var så intressant och gick på djupet i ämnet.
”Efter det var det som en lavin”, säger Bálint. ”Jag började läsa varje artikel om astrofotografi som jag kom över. Året efter köpte vi ett hus i en liten by – vid den tiden letade jag efter ett hus nära en mörk himmel. Det var så det började.”
Kom igång med astrofotografi
”Jag köpte ett stativ och ett vidvinkelobjektiv. Efter det tänkte jag på astrofotografi från att jag vaknade till att jag gick och lade mig”, säger Bálint. ”Jag läste fler artiklar, kollade Facebook-grupper i ämnet och det blev min största hobby.”
Bálint fann att APS-C-sensorn i hans X-serie-kamera gav kvalitet och skärpedjup precis i rätt läge för de kompositioner han försökte sig på.
”Jag insåg att den här sensorstorleken är bättre för astrofotografi eftersom förgrunden är skarpare – jag behöver inte blända ner objektivet för att den ska bli skarp. Och jag såg ingen skillnad i detaljerna i himlen jämfört med fullformatsbilder online.
”Det tog flera år att lära sig hur man gör allt”, säger Bálint och förklarar hur många tekniker som är involverade i astrofotografering. ”Först lärde jag mig bildstapling för brusreducering. Efter det köpte jag en stjärnspårare och lärde mig hur man använder den.
”Vid den tiden köpte jag en annan kamera – FUJIFILM X-A5 – och skickade iväg den för att få en astromodifiering* som låter den ta in mer infrarött ljus. Det gör efterbehandlingen av bilderna ännu enklare.”
En astromodifiering från tredje part innebär att man byter ut eller tar bort kamerans inbyggda optiska fönsterfilter. Det kallas ofta en ”väte-alfa-modifiering” och det gör kameran känsligare för våglängder av ljus från objekt i den djupa himlen såsom nebulosor och galaxer.
”Den största utmaningen inom astrofotografering är bruset”, säger Bálint. ”Det finns många tekniker för att minska det, till exempel AI-brusreducering, vilket kan ge fantastiska resultat för förgrunden, men för himlen är det bättre om RÅ-filerna inte har för mycket brus.
”Därför väljer jag de snabbaste objektiven jag kan. F2 är okej, men F1.4 eller F1.2 är mycket bättre. Tidigare var jag tvungen att blända ner på grund av aberration i bildhörnen. Men de nya objektiven i X-serien är så bra, och de fungerar bra även vidöppna. Det är bara att välja sin favoritbrännvidd, så blir man inte besviken – jag väljer XF23mmF1.4 R LM WR som mitt bästa allroundobjektiv för dag och natt.
”När jag inte använder en stjärnspårare måste jag begränsa exponeringstiden för att undvika stjärnspår. Man kan räkna ut en ungefärlig hastighet genom att dela 300 med brännvidden för en exponeringstid i sekunder. Självklart måste man alltid testa det. Man ska också komma ihåg att sensorer med ett högre antal megapixlar kräver kortare exponeringstider. Till exempel skulle det vara okej med en exponeringstid på tio sekunder för en 16-megapixelsensor med ett 35 mm-objektiv, men för en 24-megapixelsensor är det bara åtta sekunder.”
”När jag har tillräckligt med tid använder jag en stjärnspårare. I så fall tar jag så många bilder jag kan. Ju fler desto bättre – även om det tar flera timmar eller en hel natt – eftersom man i efterbehandlingen får mer detaljer om man har tillräckligt med bilder. Detaljerna finns med även på en enda exponering, men de flyter runt i ett hav av brus.
”Vanligtvis tar jag ett testfoto med högre ISO och snabbare slutartid för att snabbt kontrollera om förgrunden exponeras ordentligt. Sedan ändrar jag inställningarna för att ta fler bilder.
”För mina huvudfoton använder jag normalt ISO 1 600 eller 3 200 utan en stjärnspårare och ISO 400 eller 800 med en spårare. Jag skulle kunna använda bas-ISO, men jag gillar inte exponeringar som är längre än en eller två minuter, eftersom det kan ge stjärnspår om polarinriktningen inte är perfekt.”
Val av förgrund
Bálint anstränger sig en hel del för att hitta intressanta element att bygga sina kompositioner kring. ”Det viktigaste för mig är att hitta en bra förgrund”, säger han. “Vid lunchtid söker jag på Google Maps efter platser jag kan besöka. Sedan kollar jag in den på dagtid. Sedan går jag tillbaka på natten och hoppas på det bästa.”
Som Bálint har upptäckt finns det inga garantier för att man får ett bra foto efter solnedgången bara för att man har rekognoscerat platsen på dagen.
”Det kan vara vackert på dagtid, men på natten kan det vara helt annorlunda. Jag kan hitta ett övergivet hus eller en kyrka, men när jag kommer tillbaka på natten är det upplyst med stark belysning.”
Astrofotografering kräver extremt låga nivåer av omgivande ljus. Lokala ljusföroreningar gör stjärnor och andra himlakroppar mindre synliga, medan det blir mycket svårare att balansera den övergripande exponeringen om det finns föremål som är ljusare än natthimlen i bild.
”Jag tenderar att inte arbeta för nära storstäder, även om jag har tagit ett foto av stadens ljus från toppen av ett berg”, säger Bálint. Det kan fungera om vädret är klart och luften är fri från damm eller luftfuktighet. Om det regnar kraftigt i tre dagar blir det tydligare efteråt eftersom det tvättar ut damm ur luften, fast även då behöver man lite tur.
”Jag väntade i två år på den där bilden av Vintergatan över staden. Platsen ligger en timme med bil från mitt hus, så jag var tvungen att vänta tills alla de rätta förhållandena sammanföll med en natt då jag inte var för trött för att göra det. Jag försökte förra året, men det slutade med ett hemskt resultat.”
Tålamod och uthållighet är avgörande egenskaper för astrofotografering – men som Bálint har upptäckt blir det lättare när man arbetar med något man fascineras av.
Efterbehandling för astrofotografi
”Jag har fotograferat nästan allt i närheten av där jag bor”, säger Bálint. ”Nu har jag gjort en checklista över saker jag skulle vilja fotografera runt Ungern och i grannländerna.
Ju fler resor Bálint ger sig ut på, desto längre blir listan. ”När jag reser någonstans letar jag alltid efter något intressant. Om det ligger i rätt riktning för att fotografera Vintergatan lägger jag till det på listan.”
En sak som hindrar Bálint från att bocka av platser så snabbt som han kanske skulle vilja är det olyckliga faktum att astrofotografering inte är en året-runt-sysselsättning.
”Vintern är inte så bra”, säger han. ”Om jag kan gå ut och ta några bilder tre eller fyra gånger så är det en bra vinter. Flera månader passerar utan tillfällen. De första åren var det irriterande, men efter sju år accepterar man att det är så det fungerar. Man måste ha tålamod.”
På grund av beroendet av specifika atmosfäriska förhållanden är astrofotografering mer av en säsongsbetonad hobby för Bálint, men sommarmånaderna ger mer än tillräckligt med bilder för att hålla honom upptagen med redigering.
”Under sommaren förra året tog jag mer än 40 bilder, men de flesta av dem ligger fortfarande på datorn utan efterbehandling eftersom jag inte har haft tid”, säger Bálint.
”Att redigera bilderna är som en helt annan hobby. Ett foto kan ta från en halvtimme till två timmar. Staplingen är den enklaste – men tråkigaste – processen. Jag använder Sequator för att göra det. Jag behöver bara dra och släppa bilderna, maskera himlen – det är så programvaran vet vad som ska staplas om det finns en ospårad förgrund på bilden – och sedan trycka på startknappen. Har man många bilder kan man ta en kopp kaffe eller till och med äta middag medan processen pågår.
”Sedan använder jag Adobe Lightroom för den allmänna efterbehandlingen och Photoshop för att finjustera detaljer och färger. Det är också här jag använder tekniken för stjärnreduktionstekniken”, säger Bálint. Mina bilder har fler stjärnor än man skulle se med blotta ögat, och under efterbehandlingen blir de större och ännu ljusare. Man måste göra dem mindre för ett tydligare resultat, och så blir nebulosorna mycket mer spektakulära.”
Stjärnreduktion ligger i linje med Bálints övergripande redigeringsfilosofi, som är att visa skönheten i natthimlen samtidigt som naturalismen bibehålls. ”När jag tittar på mina bilder vill jag tro att de verkligen togs på natten, så jag pressar inte exponeringen av förgrunden”, säger han. ”Jag tunnar normalt ut färgerna lite också, eftersom det mänskliga ögat inte kan se färger särskilt bra i mörkret.
”Himlen är en helt annan sak. Jag vill visa detaljer och naturliga färger som det mänskliga ögat aldrig skulle se, men ändå på ett realistiskt sätt. Det är svårt att hitta balansen. Jag behöver ofta göra efterbehandlingen om och om igen från början eftersom jag inte är nöjd med resultatet.”
Trots det höga kompetenstaket i efterbearbetningsfasen insisterar Bálint på att astrofotografering är en förvånansvärt tillgänglig genre av bildskapande.
”För ett bra foto – inte en prisvinnare men ett bra foto – behöver man bara ett stativ, valfritt kamerahus och ett objektiv från ultravidvinkel till normalobjektiv med en bra bländare”, säger han. ”F2 eller F1.4 – det räcker för någon som vill pröva på det.”
Tänka i farten
Även om astrofotografering är en disciplin som kräver ett tålmodigt och metodisk tillvägagångssätt kräver det ibland också att man håller örat mot marken och är redo att reagera.
“Här i Ungern har man ingen chans att ta bilder av norrskenet”, säger Bálint. ”Jag trodde alltid att jag skulle behöva åka till Finland eller Island, men det visade sig att det inte behövdes.
”Vi har en livechatt om astrofotografi på nätet, där vem som helst kan skriva in och berätta vad som händer i området. Folk sa att norrskenet skulle synas i Ungern, men det verkade som om det bara skulle komma under dagen.”
Att få bilder av fenomenet under sådana förhållanden skulle ha varit omöjligt, så Bálint kände att han hade upplevt en plågsam nära-ögat-miss.
”Det verkade inte finnas någon chans. Men den kvällen, när min son hade somnat, kollade jag gruppen och såg folk säga att det var här! Jag hoppade på cykeln och gav mig iväg bort från byn.”
Med hjälp av den kunskap han har samlat på sig under år av research och experimentering riktade Bálint in sig på några mörka fält och letade upp en lämplig komposition för att markera den sällsynta händelsen. Hans omöjliga dröm blev sann.
”Jag visste inte om förgrunden jag valde skulle duga, men den fungerade riktigt bra. Jag var väldigt trött – jag somnade nästan – men jag hade aldrig sett något liknande förut.”
*Observera att alla ändringar av Fujifilms kameror eller utrustning automatiskt ogiltigförklarar din Fujifilm-garanti. Ändringar utförs på kameraägarens risk.
